Min lotterihäst.

I år är det 15 år sedan vi drog vinstlotten på Göteborg Horse Show och vann Kamelia. 15 hela år! Jag är 31, så det innebär alltså att Kamelia har funnits med i halva mitt liv. Hur häftigt är inte det?!

När vi vann henne så fick vi många gratulationer av människor som var glada för vår skull, men det gav även upphov till endel skitsnack bakom ryggen. Bland annat att jag aldrig skulle klara av en så fin häst, eller att de bara lottar ut skräphästar som inte kan bli något eller som det rent av är något fel på. Trist att det finns folk med så taskig attityd, jag är dock helt säker på att det handlade mest om avundsjuka. Självklart lottar de inte ut dåliga hästar från Flyinge, det skulle ju ge både lotteriet och Flyinge dåligt rykte!

Hur som helst, Kamelia är en väldigt frisk häst efter Amiral som ju var med i OS i dressyr, så stam och hälsa är det inget fel på. Hon blev diplomsto i både dressyr och hoppning på kvalitetsbedömningen som 4-åring, så kapaciteten finns också där. Hon kan visserligen vara svårriden, envis och har inte slutat testa mig efter 15 år, men jag har lärt mig massor på att rida och sköta om henne. Det var verkligen en utmaning i början (och är fortfarande), jag var 17 och hade i princip bara ridit ponny när hon kom till oss som 4-åring. Till för ungefär två år sedan hade jag jätteproblem med att rida ut på henne, hon reste sig eller stannade och blev helt blockerad, stod bara och darrade och drev jag i det läget blev det en explosion. Om jag inte drev blev det en explosion ändå, det tog bara längre tid, haha. Jag var dock ensam i stallet och kunde inte ha med någon annan som moraliskt stöd, men när jag flyttade till ett inackorderingsstall löste det sig typ omgående. Nu rider jag ut henne flera gånger i veckan och nästan alltid ensam, det går hur bra som helst.

Hon är en av mina absolut bästa vänner, och jag hoppas vi har många år kvar tillsammans!