Ljuset i slutet av tunneln.

Nu verkar det värsta vara över! Illamåendet kommer och går med längre och längre intervaller. Ett tag där tänkte jag att nä, jag struntar i det, ge mig tabletterna - men det var värt att härda. :) Det känns så skönt att vara medicinfri! Jag hoppas att det kommer gå bra nu, jag vet ju liksom inte hur jag mår utan medicin och senaste tiden är knappast en bra måttstock eftersom humörsvängningar är en effekt av att sluta. Vi får se, helt enkelt, men jag tror det ska gå fint. Men fy vilken dålig tajming det varit att bli av med bilen i samma veva, sitta på buss över en timme varje dag, jag har mått så otroligt illa. Nu har jag dock en lånebil att susa omkring i från och med idag, vilken lyx!