Bye bye venlafaxin.

Jag vet att det ekar tomt här just nu, och det finns en god anledning. I tisdags slutade jag nämligen med mina antidepressiva (venlafaxin) och sedan dess har jag mått rejält dåligt av utsättningsymptom. Jag är lite chockad att det blev såhär för jag har trappat ner otroligt långsamt under 1,5 års tid, så jag trodde faktiskt att det skulle gå bra. Hur som helst så består mitt liv just nu av konstant illamående, yrsel, ögonen hänger inte riktigt med när jag flyttar blicken så det liksom "hoppar" framför ögonen, jag känner mig väldigt ledsen och nedstämd och gråter för ingenting, har ångest, är trött, sover dåligt, drömmer mardrömmar när jag väl sover, det känns som det går stötar genom kroppen med mera. Dessutom har min bil valt att paja (utslitet hjullager bak, däcket kan flyga av när som helst) så just nu är det cykel till stallet och buss till jobbet som gäller. Det kunde inte komma mer olägligt. Är riktigt orolig för bussresan imorgon då jag har jättelätt för att bli åksjuk och nu mår jag ju redan illa från början.

Tydligen är dethär en av de allra värsta medicinerna att sluta med och utsättningssymptomen sitter i mellan två veckor och två månader. Det är med andra ord härda ut som gäller. Det finns heller ingen som kan hoppa in för mig och ta hand om blomavdelningen, annars hade jag sjukskrivit mig i ett par dagar.

Hur som helst, jag har noll inspiration och motivation att blogga så jag kommer helt enkelt tillbaka när jag mår bättre igen.

Lite random bild men jag och Selma har visserligen tillbringat mycket tid på soffan senaste dagarna :)