Rambolito.

Imorse mådde Rambo inget vidare igen, han hade ont i magen och verkade däven. Jag tog ut båda vovvarna en sväng och sedan lyfte jag upp honom i soffan där han somnade som en liten gris. Selma fick mat men jag lät Rambo sova. Ett par timmar senare vaknade han dock och verkade må bra igen. Nu har han ätit lite (han får små portioner ofta nu och så ökar vi successivt mängden och minskar antalet gånger) och viftat på lilla svansen när jag pratat med honom. Vilken lättnad!

Nu till den tråkiga nyheten vi fick om honom igår. Veterinären gick tillbaka i hans journal och kikade på röntgenbilder som togs 2011 när han blev inlagd pga magproblem. Då misstänkte man nämligen att han ätit något dumt, och röntgade för att se om han hade något i tarmarna (vilket han inte hade). När veterinären nu gick över bilderna så upptäckte hon något helt annat; han har en missbildning i bröstryggen. En kota sitter liksom så att den sticker upp och trycker på ryggmärgen, vilket såklart inte alls är bra. Den har redan skadat ryggmärgen lite; han är svagare på vänster sida och har mindre känsel och är mindre musklad i vänster bakben än i höger. Idag har han ingen smärta till följd av detta, men nu måste vi vara försiktiga; han ska inte jaga pinnar eller bollar tex. När han gör det finns risken att han vrider till framdelen och detta kan göra att kotan skjuts upp och skadar ryggmärgen ytterligare, vilket kan göra honom förlamad. Han ska inte hoppa upp och ned på saker eller busa alltför våldsamt med andra hundar.
Det går inte att göra något åt problemet. Det finns en operation där man går in och lägger ett snitt i kotan för att lätta på trycket, men det är riskfyllt och det är inte alls säkert att han blir bra. Han kanske inte ens återhämtar sig efter operationen. Veterinären sa att vore det hennes hund, skulle hon inte operera. Däremot kan man förebygga genom att stärka upp honom i kroppen med simning, så jag ska ringa rehabavdelningen på Skara Djursjukhus och kolla upp hur allt funkar där.

Detta känns såklart jättejobbigt och vi lär vara väldigt rädda om honom nu. Samtidigt måste han ju få leka och ha roligt och vara hund, det känns som detta lär bli en svår balansgång att hålla.

Jag satt i bilen hem igår och tänkte på hur vi lärt honom hoppa in och ur bilen, och hur jag lärt honom göra piruetter, utan att veta att dessa saker gör att kotan trycker på hans ryggmärg. Det känns jättehemskt!