Rambo the fighter.

I lördags blev Rambo dålig igen, vi ringde till Skara och fick smärtstillande utskrivet för magen. Medicinen hjälpte till slut och han sov hela kvällen samt åt lite, men på söndagen var han dålig igen och hade mer ont än tidigare. I Skara kunde de inte ta emot, så vi fick åka till Jönköping. När vi lyfte ut honom ur bilen där kunde han knappt gå, bakbenen släpade och han var väldigt vinglig. Nu insåg vi att det inte var magen som krånglade, utan något mycket värre. Trots att jag förklarade i receptionen att han hade fruktansvärt ont och blivit nästan förlamad i bak fick vi vänta länge i väntrummet och djur som inte alls verkade ha lika akuta problem fick komma in före. När vi suttit där ett tag såg vi en kraftig försämring; Rambo kunde inte gå alls och benen bara gled undan hela tiden så vi fick hjälpa honom att ställa dem rätt så att han kunde hålla balansen. Han vägrade sitta ner, och ville gömma sig under bänkarna hela tiden. Då gick jag och bankade på dörren ut från väntrummet och bad att få komma in direkt, vilket vi också fick göra.

Veterinären konstaterade i princip omgående att det handlade om ett diskbråck i ryggen, och hon sa att vi måste åka vidare till Göteborg då de inte kunde göra CT-röntgen (datortomografi) eller operera honom i Jönköping. De gav smärtstillande, tog en vanlig ryggröntgen och skickade en remiss till Gbg via fax, och vi åkte vidare. Eftersom Rambo nu var helt förlamad i bakbenen och det hade gått så fort var jag helt övertygad om att det inte skulle finnas något att göra, och att han inte skulle få följa med oss hem igen.

När vi kom till Göteborg hade de inte fått remissen, och vi fick återigen vänta i timmar på att få komma in. Eftersom Rambo fått smärtstillande kändes det dock lite bättre, men han flåsade konstant och hade gjort det hela dagen och det var såklart väldigt oroväckande. Han hade heller inte kunnat kissa eller bajsa på hela dagen.

Till slut fick vi komma in, och då var nog klockan runt 19.30. Rambo hade blivit ännu sämre och kunde nu knappt stå på benen även om man hjälpte honom att ställa dem rätt. Nu fick han mer smärtstillande, lugnande (eftersom han var så otroligt stressad) och även syrgas eftersom allt flåsande gjorde att han inte fick tillräckligt med syre. Eftersom klockan var så mycket så bestämde Jonas och jag att vi skulle stanna i Göteborg med Selma. Ifall röntgen dagen efter skulle visa att Rambo inte gick att rädda så ville vi vara med och säga hejdå. Jonas påpekade faktumet att första gången vi träffade Rambo var i Göteborg, så det kändes väldigt ödesmättat att vi var där igen och kanske skulle träffa honom för sista gången i samma stad.

Vi körde in till centralstationen och parkerade, letade upp ett hotell och checkade in. Gick och handlade - eftersom vi inte planerat övernattning hade vi ju ingenting med oss - och åt på hotellrummet innan vi gick och lade oss runt midnatt. Jag ställde klockan och ringde jobbet direkt när de öppnade och bad att få ta en semesterdag. Det var inget problem och min teamleader var väldigt förstående vilket kändes jätteskönt!

Måndagen bestod av att vänta, vänta och vänta. Runt klockan 13 skulle de röntga, och vi checkade ut från hotellet runt 11 så vi åkte till Slottsskogen med Selma och fördrev tiden med att titta på pingviner, getter och grisar, fika, gå till en rasthage för hundar där Selma fick leka med andra hundar och promenera omkring. Vid 13-tiden började jag få seriös ångest..! Vid 14.30 ringde de dock och sa att de bedömde att Rambo med en operation skulle ha 90% chans till att bli fullt återställd. Snacka om en helt sjuk lättnadskänsla!! Det fanns också ett alternativ att inte operera, utan medicinera och vila men då hade han bara 40% chans att bli bra så det var ju inget svårt val.
Rambo rullades in på operation omgående, och under kvällen ringde veterinären igen och sa att operationen hade gått bra. De hade faktiskt hittat två diskbråck; ett äldre och ett väldigt stort, akut diskbråck intill det gamla. Stackars liten! :(

Idag ringde de igen på förmiddagen och sa att Rambo återhämtar sig fantastiskt bra efter operationen, många hundar blir sämre efter och kan till och med vara totalt förlamade någon dag, men Rambo kan både stå upp och gå vilket är ganska ovanligt och väldigt, väldigt bra. Om några dagar får han komma hem (gissa om vi längtar!), och sedan följer en ganska lång rehabilitering som verkar innefatta bland annat simning. Det är tydligen ovanligt att detta händer två gånger under en hunds liv, och vi kan förebygga genom att träna upp honom ordentligt - mycket muskler, helt enkelt. Självklart kommer vi göra samma sak med Selma för att förhindra att hon råkar ut för detta! Vi har även redan planerat att öka proteinhalten i deras kost för att underlätta för dem att bygga muskler.

Tydligen ger ofta diskbråck symptomet buksmärta, och eftersom Rambo haft problem med sin mage tog det lång tid för oss att fatta att det inte var magen som var problemet nu igen. Det känns jättehemskt, och det är verkligen tur att det gick så bra med tanke på att han hade detta i flera dagar innan operationen skedde. Man ska helst åtgärda det inom de närmsta timmarna. Det känns som om vi haft helt osannolik tur, och som om det är helt overkligt att han ska få komma hem. Vår lille fighter!