En septemberonsdag.

Nu har jag nyss kommit hem från stallet, tog en mysig ridtur på Kamelia idag. Undviker skogen litegranna just nu pga alla älgflugor samt militärövningar där, men som tur är finns det ridvägar i alla möjliga varianter så valmöjligheterna är oändliga. Jag hade från början en plan på en lång skrittrunda i bakhuvudet, men Kamelia visade sig vara ganska het på gröten så hon fick springa av sig först, och sedan skrittade vi.

Dressyrträningen igår gick suveränt! Vi körde lite förvänd galopp och nu orkar hon hålla igång längre, med mycket hjälp från piloten. ;) Jag fick också bra tips hur jag ska tänka och att jag behöver hålla upp henne på ytter för att hjälpa henne att orka. Hon taggar verkligen till efter man kört lite förvänd galopp och blir väldigt framåt, kul! Jag har lugnat mig lite vad gäller mina nojjor över att hon är 18 år, hon är ju uppenbarligen väldigt pigg och fräsch och tycker det är jätteroligt att lära sig nytt. Dessutom diskuterade jag det hela med min tränare som sa att det värsta man kan göra med en äldre häst är att sluta rida den, då åldras den fort. Det har jag visserligen inte tänkt göra, men den ridning jag ägnar mig åt sliter inte på henne så jag behöver inte dra ner på det, det vore skillnad om jag tex hoppade högt och ofta men vi kör ju dressyr kombinerat med styrketräning och konditionsträning varvat med mycket skritt och det mår hon bara bra av. Skönt att kunna släppa de tankarna, för nu i alla fall, det kommer ju såklart att komma en dag när hon verkligen börjar bli gammal - men den dagen, den sorgen.