Hästätare i skogen.

Något som verkligen är en lättnad sedan flytten till det nya stallet är att det fungerar bra att ta in Kamelia. Som tidigare nämnt är hon inte den lättaste att fånga in i hagen, och när vi släppte henne och hennes polare Tessan på det gigantiska betet för ett par veckor sedan så var det med en liten knut i magen. Hagen är verkligen hur stor som helst, och jag såg framför mig hur jag skulle gå där timme ut och timme in efter en häst som vägrade lockas oavsett vilket godis jag hade med mig. Dock kommer båda två lunkandes så fort de ser mig, och sedan hänger de efter mig upp till grinden vid stallet och där är det bara att haka grimskaftet i Kamelias grimma. Bara en gång har hon varit lite kinkig, och det var när hovslagaren kom så jag var lite stressad vilket hon såklart kände direkt.

 

Jag kom hem från stallet runt 21-tiden ikväll, hade definitivt behövt ha med mig en jacka idag för det blev riktigt kyligt - hu! Joggade Kamelia en stund på ridbanan. När jag skrittade fram henne så var det något som brakade till rejält inne i skogen ett par gånger - säkert något djur, fast Kamelia trodde såklart att det var en gigantisk hästätare så hon släppte inte det på hela passet sedan, suck. Varenda gång hon gick i någotsånär fin form och vi kom till det hörnet så åkte huvudet upp och ut och efter det kom det en skyggning. Snacka om att man får mycket balansträning när hon är på det humöret, vips är hon ju två meter längre åt sidan innan man själv ens fattat vad som hänt, haha.