Dethär med att orka ha häst.

En fråga som jag ofta får både av vänner, kollegor och av andra i stallet, är hur jag orkar med att ha häst utöver att jobba 8-17. Upplägget i stallet jag står i är ju som sagt att vi själva mockar samt gör i ordning allt foder varje dag, medan stallägarna på vardagar sköter insläpp, utsläpp och fodring. Sedan har vi rullande schema på helger då vi turas om att ha hand om de sysslor som normalt sköts av stallets ägare på veckorna. För mig är detta optimalt, jag vill gärna ha koll själv på Kamelias mat och hur hon är i boxen och jag vill dessutom gärna träffa henne varje dag och se så allt är som det ska. Dessutom rider jag ju ändå fem dagar i veckan.

En vanlig dag för mig är alltså jobb 8-17, sedan går jag hem och käkar lite snabbt och byter om innan jag åker iväg. Jag brukar vara i stallet vid 18-tiden - ridning samt packa hö och mäta upp kraftfoder brukar ta mellan 1,5 - 2 timmar beroende på vad för typ av ridning/träning det blir. Alltså är jag klar någon gång mellan 19.30 och 20-tiden (för det mesta brukar jag fodra kvällshö och släcka, när jag ändå är där). Jag har som mål att vara i säng vid klockan 22, vilket i realiteten alltid blir närmare 23, haha. Självklart blir det ganska långa dagar, varför jag undviker att planera in något annat än stallet på veckorna. Det gör mig bara stressad, eftersom jag känner att dedär två timmarna att bara slappa och umgås med Jonas och vovvarna efter jag kommit hem är väldigt värdefulla. Kamelia får även två vilodagar per vecka (i alla fall nu under vintern), oftast måndagar och fredagar vilket är de dagar då jag brukar vara som mest trött. Då åker jag alltså bara ut och mockar, fixar foder och pysslar om henne lite.

Helgerna är litegranna heliga, oftast åker jag till stallet på förmiddagen och sedan sover jag ett par timmar. Jag vill gärna inte planera in mer än max en grej per helg utöver stallet, då jag känner att jag behöver ta igen mig den tid som jag är ledig samt ladda upp inför nästa vecka med långa dagar. Jag vill ju såklart jättegärna umgås med familj och vänner, men max en sån aktivitet per helg, blir det mer än så blir jag bara stressad och då försvinner ju det roliga med det hela.

Detta kan låta som en trist tillvaro, men ridning och Kamelia är ju mitt största intresse så det är helt klart värt all tid jag lägger på det, och det är värt de långa dagarna. Är det något som jag kan känna att jag blir lite trött på, så är det att jobba så långa dagar - men samtidigt behöver jag ju pengarna för att ha råd med Kamelia så det är bara att bita ihop.

Det händer faktiskt aldrig att jag ifrågasätter varför jag håller på med hästar, inte ens på morgnarna när jag är svintrött och vet att jag har minst 12 timmar framför mig innan jag får krypa ner i soffan. Det finns inte en chans att jag skulle kunna tänka mig att sälja Kamelia, det finns liksom inte på kartan. Jag tycker att både stall/hästskötseln och ridningen är sjukt rolig, och dessutom är det awesome träning. Win-win! :)

Jag och min fina kamel, sommaren 2012. Snacka om att man längtar efter sommar igen - åtminstone vår!