Det är i alla fall fredag.

Det blev inte ordning på bilen igår; det är batteriet som blivit utslitet och måste bytas ut. Typiskt nog är det någon form av specialbatteri som butiken såklart inte hade inne (och som såklart är ungefär dubbelt så dyrt som tex volvo-batterier), så de fick beställa. Det kommer idag, och då ska min otroligt snälla och fina pappa hämta upp det och åka och byta. Jag fick även låna hans bil igår kväll så jag kunde ta mig till och från stallet. Det blev ingen ridning eftersom det tog lite längre tid att ta sig dit och hem (pappa fick köra in bilen till stan, sedan fick jag skjutsa hem honom, ta bilen till stallet, mocka och fixa foder, köra tillbaka till pappa och så fick han skjutsa hem mig) så idag lär Kamelia vara på tårna efter att ha vilat i två dagar.

Just nu är det massa flyttgubbar på kontoret som monterar isär skrivbord, stolar, hyllor osv och kör iväg dessa. Det känns lite deppigt - förstår inte varför de måste ha så sjukt bråttom med att få ut allt, förhandlingarna är ju inte ens klara än. Man tappar liksom motivationen med att jobba, eller att ens vara här, när man ser hur lokalerna sakta men säkert töms på allt. Trist att känna så när man ändå tillbringar större delen av dagarna här, även om det är under en överskådlig framtid så vill man ju ändå känna någon form av mening med arbetet. Jag vet såklart att allt kommer att ordna sig och att det kommer att komma något gott ur dessa förändringar, men ni förstår säkert vad jag menar.